Mark Twain var rödhårig och han sa det bäst:  

Medan resten av arterna härstammar från aporna, härstammar rödhåriga från katter. Älska dem eller hata dem, det finns ingenting som rödhåriga. Ibland älskade, ibland fruktade, dessa missförstådda varelser är en ras för sig. 

Allas grundläggande hår pigment är röd.
Japp, om du är en av de grymma typerna som gör narr av våra rödbruna vänner, är skämten på dig. Från det mörkaste afrikanska hår till det ljusaste skandinaviska hår, alla är rödhåriga till kärnan. Det är därför du emellanåt kan se en brunhårig man odla ett rödbrunt skägg. Det är också därför en blondin som vill ha mörkt hår färgar sitt hår rött först innan den bruna färgen läggs i. 

Rödhåriga hanterar smärta annorlunda än andra människor.
Rödhåriga bearbetar det anestetiska väldigt fort. Detta betyder att de löper större risk att vakna upp i mitten av operationen, är mycket snabbare att vakna efter narkosen, och behöver ofta en högre dos av lokalbedövning för att bedöva området. Rödhåriga bearbetar en gen som kallas MC1R, som ger dem en mycket högre smärttröskel än andra. Det betyder att om du vill skada en rödhårig (och leva), är det bättre om du lägger mer kraft i det än vad du gör med en blondin eller en brunette. Å andra sidan, rödhåriga får lättare blåmärken, så ditt handarbete kommer att synas mycket fortare. 

Rödhåriga brändes en gång på bål.
Under häxjakten, sågs rödhåriga som djävulens tecken, och gör rödhåriga mycket mer benägna att bli dömda och brända. Rödhåriga antogs också vara ett resultat av “oren” graviditet (vilket betyder att en kvinna blev gravid under sin period), och enbart detta var nog för att leda den rödbruna att brännas levande. Under medeltiden, var rödhåriga med gröna ögon ett tecken på vampyrer och varulvar. 

Rödhåriga har dåligt humör.
Detta är diskutabelt, men trots de (ironiskt ljudliga och aggressiva) prostester av rödhåriga att detta är en myt, är antropologer inte så säkra. Under studier där försökspersoner gjordes arga, pulsen och andningens hastighet av en rödhårig ökade oftare och snabbare än blonda och brunetters motsvarigheter. Vare sig det är medfött eller vare sig ett hett temperament är orsakat av en livstid att bli retad för sitt röda hår, är ingen säker på! 

Rätt hår och blåa ögon är den sällsynta kombinationen på planeten.
Medan mindre än fyra procent av världens invånare har rött hår (Skottland är den högsta, omkring tio procent), de flesta av dessa har bruna ögon. Både rött hår och blåa ögon är recessiva gener, att hitta två i kombination är ungefär lika vanligt som att hitta en fyrklöver. Rött hår och blåa ögon inträffar i mindre än en procent av världens invånare. 

Jag är egentligen sjuk, men pallrar mig till skolan ändå. En ask ipren & en påse halstabletter följer med i jackfickan varje dag. Det känns nästan som jag drogar ner mig dessa dagar. När värktabletterna släpper blir huvudet genast tungt och illamåendet kommer ikapp, men då tar jag bara ett nytt piller och så är jag på benen igen inom en liten stund! Vad gör man inte för sin utbildning? 

Jag har tänkt på en sak. Jag har utvecklats så oerhört mycket som person det senaste. När människor i min omgivning är irriterande och gnälliga och bara allmänt negativa (energitjuvar) så har jag numera lärt mig att koppla bort deras gnäll istället för att gå och störa mig. Jag ler istället tyst för mig själv och tänker att "jag äger inte det problemet". Ofta tycker jag bara synd om personen ifråga som lägger ner så mycket negativ energi på småsaker. Jag säger inte att jag är bättre än någon annan, jag kunde också vara en sån gnällig liten människa förr. Skillnaden är att jag numera har lärt mig att inse att det ofta inte hjälper att gå runt och vara irriterad på folk, man slösar bara negativ energi, får sin omgivning att må dåligt, och framför allt mår man sämst själv. Nu sitter jag istället och ler tyst för mig själv och låter negativt gnäll rinna av mig som vattnet på en gås. Jag tycker endast synd om dessa personer som orkar gå runt och gnälla och störa sig på allt möjligt. Jag är glad att jag har lärt mig att koppla bort sånt.  

Man blir vad man tänker, glöm inte det! 

Imorgon är det fredag och jag kommer förmodligen att bege mig ner till älsklingen i Göteborg framåt kvällen. Nu är det snart bara en vecka kvar tills jag och kurskamraterna ska iväg och åka längdskidor i fem dagar. Ska bli spännande! Jag älskar att testa på och lära mig nya saker. Och det finns ju så oerhört mycket jag vill göra i mitt liv. Jag har faktiskt en lista som jag ibland kluddar ner lite saker på, saker som jag vill hinna göra & testa på nån gång i livet. Men den får ni inte se, iallafall inte än på ett tag. Det dröjer nog. 

Något som jag verkligen tycker är skönt är att jag har börjat hitta mig själv. Inte helt, men på god väg. Mycket tack vare utbildningen, mycket tack vare min älskling och mycket tack vare mig själv.  

Kom ihåg att livet är vackert, man glömmer bort det ibland. 

Så kom vintern till slut trots allt. Bättre sent än aldrig antar jag? Dock skulle jag gärna hoppa vintern i år ärligt talat. När jag hör ordet vinter och snö så brukar jag huttra inombords & tänka på kalla mörka dagar fyllda med snö och slirigt väglag. Men ibland, vissa dagar, så skiner faktiskt solen på den orörda snön. Och dom dagarna, dom är faktiskt helt okej. Som igår till exempel när jag och syrran red ut i den nyfallna snön.  

Inte fel! 

Syster ska ha sitt sista massageprov imorgon så igår fick jag mig en redig genomkörare av henne. Jag erkänner, jag pep och gnällde och vred mig. Massage är inte alltid skönt, är man stel gör det förbannat ont här och var. Men oj va skönt det känns efteråt.  

Det tackar vi för! 

Så, nu har jag ryckt upp mig!  

Jag har gjort yoga i åttio minuter, duschat, rakat benen, smort in mig med lotion, gjort en hårinpackning, målat naglarna mm, och nu känner jag mig som en helt ny människa!  

Pricken över i är att det är fredag imorgon och då kommer min Oskar hit! 

Idag har jag gjort absolut ingenting. Hade behövt plugga egentligen, men gjorde inte det. Har känt mig halvkass hela dagen och därför bara legat framför teven. Nu när klockan har skenat iväg blir jag stressad. Jag har trots allt en del att göra idag. Yoga, städa, diska, duscha, göra en inpackning i håret, göra matlåda till imorgon, lägga fram kläder inför imorgon, åka bort till syrran & förhoppningsvis få massage osv.  

Gissar att jag kommer komma i säng relativt sent idag.  

Vad händer med världen? Jag älskar dom gamla idealen, då det var okej och till och med vackert att ha kvinnliga kurvor, men har man det idag så anses man vara "mullig". Synd... 

Egentligen hatar jag att bo själv. Kan man känna sig mer ensam? När man kommer hem efter plugget är det alldeles tyst och jag kan till och med höra min egna andning, alldeles alldeles för högt. Visst kan det vara skönt att få vara ifred en stund efter allt ståhej som varit i plugget hela dagen. Men i längden är det inte roligt längre. Jag hatar det vågar jag nästan påstå.  

Helgerna är det bästa jag vet, då känner jag mig aldrig ensam. Då fylls dagarna av pojkvännen och vännerna och man är aldrig ensam.  

Det är alla övriga timmar som fyller mig med tomhet, rastlöshet och ensamhet. Timmarna då vännerna är hemma hos sig och killen åkt hem till Göteborg.  

Jag tror helt enkelt inte att jag är skapt för att bo själv. Jag är värsta flockdjuret ärligt talat. 

Sitter i min soffa och myser, mör och go efter ännu ett pass yoga. Vi är lediga onsdag och torsdag denna veckan förresten eftersom det blir en del studier och föreläsningar till helgen. Så imorgon ska jag få en välförtjänt massage av syster. Hon blir glad för att jag ställer upp eftersom hon har sitt stora massageprov nästa vecka, och jag blir glad eftersom.. jaa, eftersom att jag behöver det helt enkelt!  

Sen blir det kanske en tur till hästen såklart om vädret är bra. Och ännu mer yoga såklart. Morgondagen verkar bli en bra dag med andra ord. Men kan trots det inte låta bli att längta efter helgen som vanligt. Saknar ju Oskar, som vanligt. 

God morgon! Klockan är sju denna tisdagmorgon och om cirka tjugo minuter ska jag sätta mig i bilen för att bege mig mot plugget.  

Mår för övrigt strålande efter 108 minuter lång yoga igår kväll. Har satt upp som mål för mig själv att försöka köra ett yoga pass VARJE DAG. Jajemen, ni läste rätt. VARJE DAG. Inser ju själv att det antagligen  inte kommer bli exakt varje dag, men det är ändå något att sträva efter. 

Idag är det fredag den trettonde, men om ni frågar mig så är det en bra dag! Först skola på förmiddagen, sedan vidare till stallet och rida ut på min fina Dzagato, och ikväll kommer Oskar till mig för lite fredagsmys.  

Hur tusan kan det vara en fredag den trettonde? Nej, det vägrar jag då tro på, för jag tycker att idag låter som en strålande dag! 

Beställt en yogadvd.  

Har verkligen saknat yogan. 

Idag i skolan har vi redovisat våra "livslinjer" och jag berättade bland annat om mitt "wake upp call" som jag kallar det. Vet inte riktigt vad jag ska kalla det, men det där som slog undan fötterna på mig, fick mig att resa mig igen, ta mig en ordentlig titt på mig själv, se över saker i mitt liv som jag inte var nöjd med, och gjorde något åt det.  

Min handledare frågade om jag hade fått en annan syn på livet efter allt som hänt. Och om jag har! Jag har förändrats så mycket bara det senaste året (till det bättre), och jag har insett hur dyrt och skört livet i sig är, jag har lärt mig att uppskatta det och personerna i min omgivning på ett helt annat sätt. 

Hittade dessa viktiga frågor på nätet och insåg att de är tankar och frågor som ALLA borde ägna en liten stund åt att se över. För det handlar om vårat eget liv, och det är bara vi som kan förändra det, ingen annan. Och livet är alldeles för kort för att vara olyckligt. Så det så. 

How do you feel about your life?

If this were your last day, how do you feel about your life?

Who would you call today to send your love? To make amends? To ask forgiveness? To grant forgiveness? To have a last word with?

Of all the things you have done in your life, what would matter the most?

What would matter the least?

What would you wish you had done that you had not?

What would you wish you had not done that you had?

Who would you want around you if you could get them there?

Why? Why them?

What is the most important thing to you right now? 

Alldeles för många stressar sig igenom livet olyckliga och frustrerade utan att göra något åt det. Själv har jag bestämt mig för att bland annat bara umgås med personer som gör mig glad hedanefter, göra saker som jag älskar och stå för den jag är och leva livet fullt ut.  

Varför? För livet är alldeles för kort för att kastas bort.  

Och alldeles alldeles för underbart. 

Namasté.